Jag har full förståelse för de människor som ledsnat på delar av omvärlden - jag gör det jag med!! Att hela tiden få höra hur synd det är om, hur trött man ser ut, hur illa det är med en, stackars dig - hur fan ska man ens orka försöka må så bra som man själv tycker att man ändå mår, när andra hela tiden talar om för en att - Nej, du mår inte bra?? Det behövs ingen clown för att jag ska bli bra, inte är det "synd om" mig heller - jag behöver vila!!!?? Whats the big deal?? Hur tänker man om man t ex kläcker ur sig "Vad ska vi göra för att få dig på bra humör då?" Vaddå "bra humör"? Jag är inte deprimerad, jag mår bra - så länge jag orkar, sen sover jag!! För jag är T R Ö T T!! Visst prata gärna med mig om det, kom hit och ta en kopp kaffe, slå en signal - OM du överhuvudtaget är intresserad! Vill du inte höra svaret - fråga inte för att verka t r e v l i g, du får inga stjärnor i himlen! SEN finns det så mycket mer roliga saker att prata om än att grotta ner sig i den här sörjan... Jag skrev om min sjukskrivning bara för att det alltid är någon som undrar, spekulationer uppstår osv... Jag skrev inte för att få en sorgekör som sjunger gråtsånger - yla det kan jag göra själv i kapp med hundarna när de sätter igång! Tyck inte synd om mig - det finns dem som har det bra mycket jävligare!!
Åh till er som har förstått och klarar av att behandla mig som folk - och ändå tycker om mig - respekt!! <3
Ja det kräver en viss känsla för balansgång det här med att skriva blogg och hur privat och personlig man vill vara. Man vet aldrig vem som läser och vad det kan leda till :)
SvaraRaderaJo visst är det så! Och allt berättar jag inte heller... =)
Radera