I kaosets mitt finns det lugn och ro...sägs det! Jag har inte upptäckt det ännu, jag söker min självständighet.
Just nu befinner jag mig i ett "slit och släp, vill och inte vill, hopp och förtvivlan, sorg och glädje - kaos" Jag städar, packar, umgås, älskar, gråter, saknar, biter ihop, skrattar, leker...allt sånt där som man gör i livet. Men det sliter i mig! Jag hittar inte min egen energipåfyllning, mitt lugn, min kreativitet. Rusar mest runt och försöker "vara omgivningen till lags" - låter värre än vad jag faktiskt menar...ingen tvingar mig att göra det. Nej jag flyr undan de tråkiga måstena, stoppar huvudet i sanden och hoppas att det ska lösa sig ändå. Hmmm...vem tror på det sättet? Inte jag iaf!! Vet vad jag måste göra, vet var jag borde ha mitt fokus och jag vet def var min energi finns. Jag tror att jag vet vad jag måste göra nu...
Castor var min själsfrände och den som alltid fanns där för mig. Vaktade mig och försvarade mig i allt. Bet den som försökte ge sig på mig. Både jag och Blixten saknar honom - det blev så tyst runt oss. Att en sån liten krabat kan ta sån plats att det känns som om jorden avfolkades när han försvann. Att ta farväl och torka hans tårar när han somnade in är bland det värsta jag någonsin gjort. Tyck att jag är blödig och svag om du vill - jag står för det!! Att hämta hans aska hos veterinären idag, åka hem och begrava honom kommer att kännas tufft. R.I.P mitt <3
Innan jag bildade familj var jag en mycket självständig person, så självständig att många inte trodde att jag någonsin skulle ge mig in i ett familjeliv med barn och familj. Men men...även jag fann ett liv med man och älskade barn. Självständigheten har alltid hängt med och räddat mig, fått mig att resa mig upp på vingliga ben och gå vidare. Att våga vara svag är en oerhörd styrka. Det händer alltid en massa saker på vägen i våra liv. Många lärdomar och erfarenheter som formar oss. Mina har gjort mig till den person jag är idag och jag är tacksam för alla erfarenheter jag fått! Nu tar livet nya vägar efter 30 år...då menar jag inte att det är negativt - inte alls!! Det ska bli spännande och utvecklande! Jag ser fram emot min nya livsstig... Det finns fortfarande saker som jag vill göra och uppleva.
Nyfiken på livet - det är jag!! <3
