Morgonstund...

Sitter här i snöfallskulen morgongrånad och tänker tillbaka på - inte året, utan livet... På de val man har gjort, på de konsekvenser det har fört med sig. Vad var meningen och var valde jag fel väg? Dessa ringar på vattnet som man aldrig kommer ifrån hur man än beter sig. Smärtsam insikt i några fall, och det är de vågorna som slår tillbaka kraftigast. Att det slår tillbaka på en själv är väl en sak, det lär man sig något på - oftast! Men de ringar som sköljer över andra är de sorgligaste - i alla fall de gånger man gör något som man tycker är bra just då, det som syntes som den enda utvägen...men sen kommer det en saftig efterräkning...då undrar man - hur tänkte jag? Varför fanns det inget annat sätt? Åh det här kan göra en galen, jag vet... jag vet att jag inte kan ångra eller göra saker ogjorda... Men det gör så jäkla ont när man inte kan hjälpa eller lindra skadorna efter den tsunami som jag skickat ut en gång. Det knäcker mig och gör att jag inte vill utsätta andra för leken "kasta macka på vattnet" och se vem som får flest ringar. Hur ska jag veta om det blir positivt eller negativt för de som råkar befinna sig i vågskvalpet? 

"Om du tände ljuset i mitt liv nu, skulle du se min själs regnbåge!"