Hösten kommer...

Oj vad tiden springer iväg! Tänk att jag måste vara hemma och vara sjukskriven för att ha tid för den här bloggen...kanske säger en del va? Det bara händer en massa saker runt mig hela tiden. Jobbar och försöker göra mitt bästa, är med i värdegrundsarbete på skolan där alla ska vara lika värda, inte bli trakasserade eller mobbade osv...undrar varför det inte är lika självklart när det gäller elever som ger sig på oss lärare? Varför ska jag bara ta att några eleverna sjunger snuskiga sånger om mig, skrattar och gaddar ihop sig? Ska vi bara tänka "det är ju så synd om den - har det jobbigt hemma!" Vad säger vi då, undrar jag? Hur kommer den personen att behandla andra längre fram om det var ok i skolan? Ingen arbetsplats bryr sig om att den personen haft en taskig barndom om densamma beter sig som ett svin på jobbet. Nej, markera och hjälpa - tycker jag!

Pendlar till och från jobb med buss eller bil allt efter hur dagen/kvällen ska flyta på. Rätt skönt att sova bort restid på bussen, samtidigt som det är skönt att komma hem någon gång på fredagar. 

Jag har flyttat och blivit sambo - vilket inte är det lättaste!! Packa ihop två singlar som levt egna liv i hundra år med allt vad det innebär. Ge och ta, slå dövörat till...tjaaa, det är nog ganska bra råd jag fått! Om det gick fort...näee...bara lite krokigt! När vi hållit på fram och tillbaka i fem år så visste vi ganska bra vad som väntade oss. Sen har vi jäkligt roligt på våra möten! ;) Inte alla män som skrattar när jag håller på att elda upp utedasset, och hade det velat sig riktigt illa - hela gården! Tjaaa...han är rätt bra! Han är bra för mig!! Han behöver inte mig på det sättet att han inte låter mig göra det jag vill göra med mitt liv. Han är en del av mitt liv och finns där alltid!! Jag gör honom lycklig - oftast! ;) hahahaha...vem fan sa att livet är lätt? Nu behöver jag lite kaffe innan jag fortsätter...  Jaha! DET kunde jag ju glömma...hmmm...igår var det "någon" som satte på tv'n i köket, nu är det "någon" som dragit ut kannan ur kaffebryggaren så allt kaffe rann ut på bänken...OCH dessutom hade "någon" knäppt av bryggaren, för när jag skulle knäppa av den så satte jag på den... "Någon" är kanske sur för att jag bad den hjälpa mig flytta kökssoffan idag när hen ändå var här och irrade. ;) 

Jag har även tagit tillbaka hunden som sägs vara en best. Han trivs som fisken här i vårt nya boende med den andra hanhunden. Han har blivit en rymmare som sin far och har tagit sig en tur till någon grannhund och lekt. Jagar älg som sjutton när han får vara lös i skogen - han är ju även sågad som jakthund...så nåt fel måste det väl vara? 

Jag har tagit tag i min dröm om att sjunga i kör och sjunger numera en kväll i veckan med i Petra Kvännå´s kör. Det är så jäkla kul och jag är hög som ett höghus när jag kommer hem på kvällarna efter en träning. Härligt! 

Idag har jag börjat tränar liiiiiite igen. Inte besökt gymmet på två månader så det var lite svårt med alla övningar idag.Jag har faktiskt försökt att få tid hos min PT, men hon är gravid och ska sluta snart. Att få tid hos någon ny verkar svårt...måste nog ringa Mora och fråga om jag är så besvärlig att jag inte får någon ny PT. ;) Övningarna blev lite hipp som happ idag kan jag säga! Hur ska man komma ihåg vad alla förkortningar och konstiga maskinnamn betyder efter två månader...min första PT brukade rita små figurer för att jag skulle komma ihåg något, när jag hämtat mig från alla skrattkramper på golvet under utprovningen av övningarna till nästa period. Men eftersom jag är sjukskriven för att vila mig så tycker jag att det var ett plus att jag tog mig dit överhuvudtaget. 

Jag har även gått på diet och allergibehandling här i höst. Tagit bort en massa från maten. Inga kolhydrater i form av potatis, ris, pasta, bröd, bara grönsaker och protein. Inget salt, bara vissa kryddor, druckit mycket tranbärsdricka och ingefärste...puuuhh!!! Hur less på mat och matlagning som helst!! Är det någon som kan säga mig varför jag är så trött och grinig? hahahaha När ska jag hinna fylla på energi som räcker längre än bara för stunden? Har en massa tankar om vägbyte...allt jag läst och hört de senaste dagarna handlar om att leva sitt liv som man själv vill. Gör jag det? Njaaa...det kan jag inte påstå när det tar emot att åka till jobbet. Men det kanske är dags att tänka om... Nr 1 på listan över vad de som är sjuka och ska till att dö ångrar är just det! Att de inte levde sitt liv som DE ville!

Idag har jag gjort något som jag tycker är kul - jag har målat mitt Hokuspokusskåp! Där ska jag stoppa undan mina magiska prylar så mannen slipper förklara saker han inte alltid förstår själv. ;)) Hur skulle du t ex förklara ett ockrafärgat ägg med en fjäder från en svan...? Eller ett ormskinn...? hahahaha!! Bäst att han får ha sitt anseende kvar ett tag till!

 Det finns även en glasdörr till som ligger nymålad på golvet i köket...undra vad mannen tycker om det när han kommer hem? ;) Skåpet har en möbelsnickare i Åsen gjort till mig efter min ritning. Som dörr har han använt ett gammalt fönster från Gammalstugan som finns på gården där jag växte upp. Det finns mycket själ i skåpet - om du förstår? Jag har även passat på att möblera om i köket, och städat ut lite "onödiga saker" (inte mina) ur sovrummet. Blev jättefint!! =) hahahaha... Måste berätta - det första jag gjorde när han drog i väg på älgjakt förra gången var att rensa ur alla skåp i köket...he he he!! 7!! påsar med (i mina ögon) skit och gammal mat åkte ut!! Varför städar inte män i sina köksskåp?? Man kan inte ha kryddor som gick ut 1997...suck...!

Nu ska jag kolla om det blev nått kaffe den här gången... Japp!! Åh så lite choklad till blir finfint! Dags att ladda inför kvällens körsång med Lars Winnerbäck!

Ha en alldeles härlig och skön dag/kväll!! <3

Tog visst sämästär! =)

Nu är det länge sedan jag bloggade...tog visst sämästär från allt utom mig själv! Livet brakade ihop, vänner prövades, dörrar stängdes när andra dörrar öppnades och vägen tillbaka stakades ut! Boken om kärlek har jag inte läst ut än, den behöver läsas i små portioner och tänkas över. Den har gett mig många hjärtliga skratt och

igenkännanden. Har även haft högläsning ur den för den manliga delen av min tvåsamhet och jag kan bara säga att även han uppskattat boken. Om jag ska ge någon feedback så långt så verkar alla vara överens om att KOMMUNIKATION är A och O i alla relationer. Då spelar det ingen roll att klockan går och tiden rinner iväg, att

arbetet väntar dagen efter!! Svaret på frågan om de inte var trötta dagen efter då, blev att det finns inget mer tröttande än en dålig relation!! Att när man väl träffat den man vill leva med så MÅSTE man jobba hela tiden på relationen - den sköter inte sig självt! Man ska inte tro att små presenter eller att bara acceptera den andres sätt löser det som man går och retar sig på - för retar sig det gör man. Kloka ord! Ja ja...jag återkommer i ämnet!

Så under min sommar har jag pratat, jag har tänkt, jag har vandrat, jag har bara varit och jag har skrattat, gråtit, förbannat och insett, upplevt och gett mig själv chansen att läka ihop. Plockade hjortron så jag blev halt och behövde två behandlingar
för att bli något så när okey. Kokat sylt och sålt så jag fick ihop till helikopterresan upp till fjällstugan, det blev på kronan. Om jag trodde att jag varvat ner innan jag hamnade ute på fjället så hade jag tokfel!! Första dagen klättrade jag på mina murar som en vilsen kackelacka...usch! Det var en hemsk känsla! Dag två så släppte det och min kropp gick ner ännu mer i varv. Att leva så nära inpå naturen utan några som helst bekvämligheter blev en njutning! Iskalla nakendopp i en kristallklar fjällsjö är en obetalbar upplevelse!! Fem underbara dagar blev det innan det var dags att flyga hem igen...tillbaka till verkligheten!




Jag har hunnit med Gyllene Tider i Leksand också, men

det blev en trött upplevelse. Jag var inte alls så taggad som jag hade tänkt mig. Men de är ju kul att komma iväg, lyssna på bra musik och umgås med vänner. =) 

Träffade en fladdermus med skräckblandad förtjusning! Den irrade sig in i huset från en skrubb och blev omhändertagen med fjärilshåv och utsläppt i kvällsmörkret. Jag har ätit halstrad fisk och haft fäbodhäng med tarotträning...bara njutbart!

Nu är det snart dags att börja jobba igen! Inte alls motiverad,  men det ska väl funka när jag väl har kommit igång. 

Har en flytt att fundera över igen. Ja, det är min hund som behöver få tak över huvudet till hösten och vintern. Jag behöver nytt boende för att kunna ta hand om honom, mitt hjärta! 



Skulle kunnat skriva hur mycket som helst om min sommar här...men, allt har inte fallit på plats än. Andra händelser platsar inte här och livet rullar på...börjat träna igen, kilona lägger sig fort runt midjan tyvärr! Hela helgen är det fest här i byn, Älvdalens Musik & Motorfestival, och eftersom jag bor mitt i smeten så lär jag nog vara med!!

Åh när jag läser igenom mitt blogginlägg dyker massor av frågor upp...hmmm?? Näe, orkar inte mer nu, går och tränar istället!!

Häpp! <3

Livet är magiskt! ;)

 Nu har boken kommit som jag blivit rekommenderad att läsa! Men det märkliga är att 3 olika böcker under samma tema har dykt upp hos mig under den gångna veckan - utan att jag har en susning om vart dem kommit ifrån. Det märkligaste var nog de två sista som bara ramlade ner bakom mig när jag skulle låsa upp dörren hos en vän. Det fanns ingenstans som de kan ha legat och trillat ner, nej det lät som de ramlade ur min väska och ner på trätrallen på trappen. Mycket märkligt och spännande!! Ska försöka hinna med att läsa den här boken så fort jag hinner. Har även en annan sak som ligger mig varmt om hjärtat just nu...

Tarotkurs! Har hållt på med andlighet i hela mitt liv mer eller mindre. Upplevt en massa märkliga och ibland skrämmande saker. Jobbat med personlig utveckling och tränat på medialitet och lärt mig healing hos bla Gittan, Terry, Pierre och Irene. Lagt andligheten på hyllan, vilket inte alls går när man väl börjat...man bara tar en paus egentligen...ja ni kanske känner igen er!? Men nu är det dags igen!! Vissa dagar tränar jag på kort och läggningar så hjärnan kokar. Det ska bli bättre när jag lärt mig att läsa av kortens betydelse. Tur att jag alltid haft lätt för att se bilder, läsa bilder och har en stark intuition. 

Livet känns så mycket mer positivt nu...jag har lämnat en hel del bakom mig och ser framåt igen! Kärlek finns! Det som gäller för mig är att se mer till innehåll än yta. Att värdera om mina tankar om män och hur de bör vara. Det jag önskat av män har jag sökt i fel höstack efter - är det konstigt att jag inte funnit det? Hahahaha...nej verkligen inte!! Så återigen - vad är Kärlek? Jag fortsätter min resa i kärlekens värld, söker svar och får förmodligen lika många nya frågor! ;)

Livet är gott!! 

Kanske kan bli nått...sen!!

Intuitiv målning!! Så tom som bilden är, är jag just nu. Det finns ingen synlig grund, inga tydliga konturer bara en svag figur som sitter och väntar. Inga tydliga händer eller fötter, inga ögon, mun eller öron. Helt avskild från det yttre! Ingen förmåga att kommunicera. Väntande i stillhet! Men den gröna färgen talar om helande, den vita om rening och upplysning och tomheten skapar plats för det nya! Visst finns det skuggor kvar, men de ger bara distans till livet... Det som varit och det som kommer!

En liten fråga...eller är den kanske stor? =)

Vad ÄR kärlek? Vad lägger vi in i begreppet kärlek? Är den för alla eller bara för utvalda? Hur hanterar vi den? Hur yttrar den sig? Är den självklar i något fall? Är den livslång? Kan man känna kärlek för fler än en? Är kärlek något man upplever bara en gång? Hur upplevs då kärlek? Hur vet du att det ÄR kärlek? Finns det villkor för kärlek? När ger vi kärlek och när tar vi kärlek? Är kärlek lika för alla? Upplevs kärlek på samma sätt av alla? Det finns många frågor kring kärlek...men finns det några svar?

Vad tycker Du?? <3

En solig helg! ...eller en löjlig saga! ;)

Vilken helg det blev! Fick förmånen att få följa med en vän till en stuga i skogen. Rätt slut i kropp och själ var det skönt att "bara få vara", och det var precis vad det blev det. En öl till maten på fredagskvällen, jordgubbar och ost, sen var det gonatt! Vaknade med värkande kropp på lördagsmorgonen, käkade frukost och försökte hjälpa till med lite målning. Tyvärr så däckade jag framför tvn och försvann i feber resten av dagen. Det blev "bara vara" för mig med sova, dricka vatten, läsa en stund och så somna om igen med boken i ansiktet. Sov bort hela dagen!! Men jag behövde nog det... fram på kvällen blev jag något piggare och orkade äta middag. Somnade ovaggad och vaknade i dag med migränvarning och ont i magen. Tja...kul sällskap jag blev då!! Men jag bet ihop och gav mig ut på en solig promenad med kameran. Sen efter lite lunch så slocknade jag ute i en solstol med boken i ansiktet - igen!! Helt sanslöst vad jag behövde sova!! Sen när jag vaknade var jag hungrig och huvudvärken var borta - mådde hur bra som helst!! Då var det dags att åka hem!! Det är tur att man har vänner som förstår när det behövs V I L A!! Med mig hem fick jag i alla fall en glänsande fin bordsskiva till mitt bord på balkongen. Nu är det bara två stolar som fattas!!

Måndag i morgon och en spännande vecka framför mig. =)
Med reservation för hur frisk jag egentligen är så skrev jag en löjlig saga till mina promenadbilder idag...kanske fick jag solsting - vem vet?!

Det var en gång ett troll som bodde långt bort i skogen. Varje dag gick trollet en sväng bland människornas hus för att se om det fanns något glittrigt att "hitta". Trollet älskade glitter och hittade nästan alltid något som kunde läggas ner i den stora skattkistan. Men idag såg det inte ut som det skulle glittra någonstans mer än i den gamla bäcken. Rostiga gamla kärl och mossiga stenar... Nej, nåt bättre ville trollet ha och hoppsade vidare i solen. 

Bakom knuten på ett härbre stod det en glänsande traktor som trollet förälskade sig i direkt. Röd och fin! Den tar jag sa trollet och hoppade upp på traktorn! Men hur trollet än vred och vred på nyckeln så hände inget. Den var död! Då blev trollet så sur! Hoppade ner igen och hoppsade vidare på vägen i solen.... Men!! Då såg trollet en groda, och alla vet ju vad man ska göra med en groda!! Kyssa den så blir den en prins!! Och prinsar har mycket glitter hemma, det visste trollet. Sagt och gjort, trollet grabbade tag i grodan och kysste den innerligt med hela sitt stenhjärta!!

När trollet tyckte att det räckte med kyssande, så släppte trollet grodan och den föll ner på gräset... Men va sjutton!! Grodan var ju död!! Trollet hoppsade lite på grodan för att försäkra sig om att det inte fanns minsta lilla liv i den filuren, den kunde ju luras. Men det enda livstecknet var en mycket död groda, så trollet slickade sig om munnen, rapade lite och log...kyssar är gott, tänkte trollet. Man suger bara lite och viftar med tungan så ordnar sig resten. 

Nu var trollet lika glad som solen igen. Mätt i magen hoppsade trollet vidare ut i världen för att fortsätta leta efter glitter.

Allt...

...är brutet! Inte ens min älskade pensel ville vara med när jag skulle måla av mig sorgen. Det är jobbigt att erkänna att jag är så knäckt av den här brytningen. Att jag som, enl andra, "alltid" är så jäkla klok, faktiskt inte är det. Att jag gick på de här löftena om att det inte skulle vara samma sak den här gången, att han mognat och förändrats, att han inte tänkte med det lilla huvudet längre. Han har inte tvingat mig in i något, det vet jag mycket väl! Det var jag själv som gjorde det här valet med öppna ögon! (Med ett och annat rosa plåster på ögonlocken) Rätt in i kaklet... Tredje gången gillt heter det ju... Men hur ska man veta? Ska man utgå från att människor ljuger för sin egen vinning?

Magen gav upp igår och jag var tvungen att hitta nåt att ev kunna spy i, om det föll sig så i natt. Känns som jag håller på att tappa bort mig själv i allt det här...att försöka förstå, att förlåta, att gå vidare, att hantera vardagen, att möta vänner, att diskutera, att trassla in sig i olika "sanningar" för att orka kliva upp ur sängen på morgonen. Jag vill def inte ha honom tillbaka - no way!! Han bleknar sakta bort i skuggorna, jag tar med mig det fina och lämnar resten åt honom att ta hand om. Jag måste sluta vara en Florence Nightingale. Jag älskade en man jag skapat i mitt huvud. Tog de sidor jag fick se och vävde ihop med min dröm om en man. Men det var ändå äkta kärlek för mig...men så lätt att bara kasta bort för honom. Vi bestämde tillsammans att det var det här som vi skulle kämpa och jobba för - oss! Han pratade om att bo tillsammans och att han ville gifta sig med mig, att det var "det bästa han gjort" när vi hittat på nått skoj tillsammans. Vi skrattade hejdlöst åt samma skämt...men de signaler jag borde reagerat på och som jag, tack och lov, skrivit ner i min dagbok - de nådde inte mina ögon just då!! 

Jag har alltid haft lätt för att "läsa" andra människor, ta in sånt som inte blir sagt...och det jag såg och läste in när han nervös som sjutton, satt på en pinnstol i mitt kök och höll på att bryta sönder sina glasögon, kommer inte ens i närheten av den "sanning" han gav som orsak till att bryta med mig. Den här "sanningen" skär sig totalt med det som varit, och OM det verkligen är den rätta sanningen, om jag har så totalt fel - ja, då är resten en smutsig soppa av lögner och falskhet som får mig att krossas till ingenting!! Och ÄR det inte en sanning...då förstår jag def inte varför han gjorde som han gjorde. Jag kommer aldrig att få ett svar...men jag måste vidare, så...

Förstår ju att uppbrottet var en startknapp till något större som jag idag inte kan greppa om än!!?? Jag är som en oformlig massa som försöker hitta en form - min evolution! Så många sign´s runt mig som säger en massa saker som jag inte orkar ta in... Vem har jag blivit? Vad vill jag? Vem är det som stirrar tillbaka i spegeln?

Jag har några riktigt nära vänner som känner mig och som älskar mig för den jag är/var...det är jag otroligt tacksam för! Några av dem är faktiskt gamla kärlekar, och tillsammans med de andra vännerna så finns de bara där som ledljus i mörkret...utan krav och med en värme och omtanke som håller mig vid liv. Tar mig med ut i skogen, ser till att jag får i mig riktig mat, får mig att både skratta och gråta, dricker kaffe med mig, lyssnar om jag orkar prata, slår hål på mina "sanningar", låter mig sova eller stirra tomt ut i universum, håller om mig och säger att jag är bra som människa och som kvinna. Jag vet av erfarenhet att allt tar sin tid, att även de värsta såren läker, att jag kommer igenom och får ny livslust. 

I min tomhet finns det enda och det viktigaste som jag orkar och kan känna just nu - tacksamhet - för de vänner jag har!! <3

I skuggorna ruvar rädslor...

"En flod flyter sakta fram, lever som människan. En flod som av livet gav, hem till sitt hav. Ge mig styrka ge mig mod att värna om denna jord. Ge mig styrka ge mig mod och kraft som en flod."

I livets flöde förändras vi ständigt. Jag upptäckte härom dagen att jag under en längre tid trott att orsaken till hur jag reagerade på vissa händelser hade med vilka människor jag omgav mig med. Sen träffade jag en gammal vän som känt mig i många år, och vi började prata om gamla tider och vad som hänt oss under åren. Hur projiceringar och speglingar påverkat oss och hur annorlunda vi hanterade samma slags händelser idag. Det blev så påtagligt när det kom från en annan mun, ett annat perspektiv, från en vän som följt en på vägen genom jobbiga och roliga perioder av livet. Att jag mitt i något som jag upplever som en "kris" får höra - det var länge sen jag sett dig så lugn och harmonisk som nu! Det fick mig att börja tänka till... Intressant!! Vem var jag då och vem är jag nu? Jag inser att jag förändrats väldigt mycket på några år!! Så nyttigt att lyfta blicken och reflektera för att ge sig själv lite kred. Det är så lätt att slå ner på sig själv och tycka att man misslyckats, att man inte kan, att man inte är bra...osv. Efter den här helgen känner jag mig istället stolt över vad jag gjort, hur jag hanterat mitt liv utifrån den kunskap jag har och framför allt en tacksamhet över alla lärdomar som jag utsatts för och som gjort mig till den människan jag är idag!! Inte bättre än någon annan - men fan inte sämre än någon annan heller!! 

I fredags var jag på dans, där träffade jag en person som jag inte haft mod att möta under det sista åren. Varför? För att jag inte har vågat möta min egen rädsla och osäkerhet om hur jag skulle hantera den sits som min vän hamnat i under de år vi tappat kontakten. Jag visste att hon varit sjuk, men inte hur snabbt hon försämrats. Under ett luciafirande för snart ett år sedan fick jag se en kvinna som satt i rullstol med hängande huvud och frågade efteråt en vän vem det var. När jag fick höra att det var min gamla vän som jag förlorat kontakten med då jag flyttade fick jag en chock! Jag försökte ta reda på vad som hänt henne och hörde flera olika berättelser. Nå...i fredags var hon på dansen med sina assistenter. Jag gick sakta fram, osäker på vad som skulle hända...jag känner en av assistenterna och hälsar på henne. När jag kommer fram till rullstolen känner jag hur min vän sträcker ut sin hand och tar tag i min hand...jag stannar upp och sjunker ner för att möta henne. Jag tittar henne i ögonen och böjer mig fram för att fråga om hon känner igen mig. Hon kämpar med att visa med handen att jag pratar i fel öra. Jag ställer samma fråga i andra örat och får ett nickande svar. När jag fortsätter att prata med henne känner jag hur hennes hand kramar hårdare om min och jag omfamnar henne för jag blir så rörd av hela situationen. Då känner jag att hon kämpar för att få upp sin andra lediga arm om min hals för att krama mig tillbaka. Vilken känsla av kärlek jag upplever!! Svårt att beskriva så här i ord... Mötet med min gamla vän och den kommunikation vi har berör mig oerhört. Mina tårar rinner när jag går tillbaka upp på dansgolvet... När jag dagen därpå cyklar 2,5 mil i uppförsbacke upp mot hennes hemby med svidande muskler och bultande hjärta klagar jag inte en sekund. Vart enda tramp gör jag med Tirre i mina tankar! Medveten om hur snabbt livet kan förändras. Hur viktigt är det inte att våga möta sina rädslor, jag kunde ha missat ett av de viktigaste mötena i mitt liv om jag inte sparkat mig själv i baken och vågat.  

Jag är inte samma person i dag som jag var i fredags...jag ska leva min flod och ge av livet. Jag ska leva och älska så länge jag kan. Jag ska fortsätta att syna rädslorna och våga som havet! 

HO!!

Sonata Arctica...

...och bullbak blev det denna regniga dag. En dag i eftertanke och sorg. Mina kloka ord om kärlek sist synades och mannen i fråga sa "tack o hej" till mig. Det blev som en kalldusch när man själv inte hunnit med i de tankarna. Visst fanns det att önska, men i min värld så löser man saker på vägen om viljan finns. Finns inte viljan finns heller inte någon kärlek så... vad det var spelar ingen roll att älta nu. Det är slut och jag försöker att acceptera och komma vidare. Han är fortfarande en fantastisk man i mina ögon. Han har sidor som många män skulle döda för att ha. Men även solen har sina fläckar - du, han, jag och alla andra! Jag ska försöka ta lärdom, förlåta och komma vidare... Det finns positiva sidor i det här med. Tack K för alla lärdomar och allt det fina! <3

Tillbringat 3 tim på gymmet idag, en av dessa var PT-tid en timme. Min träning har äntligen börjat ge resultat och vikten går åt rätt håll. Lagt på mig 1kg i muskelmassa, men totalt har jag gått ner 2,5kg. Mitt mål det här året var att gå ner 3kg, så jag är rätt nöjd. Nu gäller det att behålla vikt och muskelmassa. Det har varit trixigt att hitta rätt kost och få en bra balans i vad jag skulle äta och vad jag mäktade få i mig. Men jag tror att jag börjar få koll på det. Att glömma att dricka vatten är en av mina akilleshälar. När jag jobbar går dagarna bara i ett, och så är det kaffe på raster och när man umgås. Mer vatten till fröken!! =)

Så skönt att baka och lyssna på musik. Det får många spänningar och blockeringar att lossna. Viktigt att man tömmer ryggsäcken innan man slänger den - den tar mindre plats i soporna då! 

Lite upp och lite ner...livet fortsätter ändå! <3

En galet halvnaken kvinna i Dalen
Hon hade totalt hoppat ur sandalen
Hon ler så glatt
Säger med ett skratt
"Up yours" till väktaren av moralen!!

Nu var det länge sen jag skrev nåt... Sommaren är här och jag har lov!! Vilket jag verkligen behöver...vilken vår det har varit!! (jo jag gillar er fortfarande, Stella!) Flytta är inte att rekommendera under nationella prov och betygsättning! Känns som jag levt under pistolhot en längre tid. Att dessutom starta upp en ny relation under samma tidsperiod är ett vågspel. Att en hel hop med människor som vill ha något av mig kan vara energikrävande även fast det är av positiv karaktär, det är då sant!! Den klass jag avslutade terminen med var inte hopplösa men en tuff match med många gula kort! Det är de här eleverna som man kommer ihåg och har en massa roliga minnen av. Stella tycker att jag skriver för dramatiskt så jag taggar väl ner lite.... =)

Mannen som dykt upp i mitt liv är fantastisk! Vi har så jäkla kul tillsammans och kan skratta galet och hjärtligt åt en massa saker. Han är en vänlig själ som fyller mitt liv med glädje och kärlek. Ja ja...säger säkert några av er, så där är det alltid i början innan vardagen kommer!! Jaha!? So what?  För mig är det ändå fantastiskt! Om det håller i 30 år eller 30 dagar gör inte känslan mindre värd. Jag är lycklig! 

Ja flytten jaaa... det är en jättefin lägenhet, men VARM!! Den ligger mot solsidan och det finns inte mycket ventilation här inte... +27 grader när det är +16 grader ute...och fönster och dörrar är öppna. Packat upp det mesta, men det är något som saknas...till största delen är det troligen min egen känsla av "att ha kommit hem". Ett hem ska kännas rätt och ge en känsla av frid...tycker jag. Just nu känner jag mig splittrad i en massa tankar om hur jag löser problemet med värme och däckbrännande huliganer i rondellen!! 

Jag har en rätt kul hyresvärd. Idag ringde han mig vid lunchtid och frågade först om han kommit rätt. "Jag vet inte vart du skulle ringa" svarade jag. "Jo, men då har jag kommit rätt" säger han. Sen fortsätter han med att fråga om jag tvättar och när jag svarar ja vill han att jag kommer ner i tvättstugan och tömmer maskinen. Han säger att min nya granne inte har några kläder, utan måste få tvätta! "Vad trevligt" svarar jag med ett skratt. "Fixar det strax!" Hinner inte äta upp maten innan han ringer igen och har konstaterat att jag har tvätt kvar i min tvättpåse. "Du måste ju tvätta klart! Du ska inte känna dig undanskuffad!" Ja vad säger man...en granne utan kläder och en omtänksam hyresvärd...undrar hur det här slutar?! 

Fröken Frostflinga är tillbaka och jag hoppas att hon stannar ett tag nu, för det har varit tomt utan hennes tokerier! 

Häpp snäpp älgläpp!!

Mitt i kaos...där hittar jag min självständighet!!

I kaosets mitt finns det lugn och ro...sägs det! Jag har inte upptäckt det ännu, jag söker min självständighet. 

Just nu befinner jag mig i ett "slit och släp, vill och inte vill, hopp och förtvivlan, sorg och glädje - kaos" Jag städar, packar, umgås, älskar, gråter, saknar, biter ihop, skrattar, leker...allt sånt där som man gör i livet. Men det sliter i mig! Jag hittar inte min egen energipåfyllning, mitt lugn, min kreativitet. Rusar mest runt och försöker "vara omgivningen till lags" - låter värre än vad jag faktiskt menar...ingen tvingar mig att göra det. Nej jag flyr undan de tråkiga måstena, stoppar huvudet i sanden och hoppas att det ska lösa sig ändå. Hmmm...vem tror på det sättet? Inte jag iaf!! Vet vad jag måste göra, vet var jag borde ha mitt fokus och jag vet def var min energi finns.  Jag tror att jag vet vad jag måste göra nu...

Castor var min själsfrände och den som alltid fanns där för mig. Vaktade mig och försvarade mig i allt. Bet den som försökte ge sig på mig. Både jag och Blixten saknar honom - det blev så tyst runt oss. Att en sån liten krabat kan ta sån plats att det känns som om jorden avfolkades när han försvann. Att ta farväl och torka hans tårar när han somnade in är bland det värsta jag någonsin gjort. Tyck att jag är blödig och svag om du vill - jag står för det!! Att hämta hans aska hos veterinären idag, åka hem och begrava honom kommer att kännas tufft. R.I.P mitt <3


Innan jag bildade familj var jag en mycket självständig person, så självständig att många inte trodde att jag någonsin skulle ge mig in i ett familjeliv med barn och familj. Men men...även jag fann ett liv med man och älskade barn. Självständigheten har alltid hängt med och räddat mig, fått mig att resa mig upp på vingliga ben och gå vidare. Att våga vara svag är en oerhörd styrka. Det händer alltid en massa saker på vägen i våra liv. Många lärdomar och erfarenheter som formar oss. Mina har gjort mig till den person jag är idag och jag är tacksam för alla erfarenheter jag fått! Nu tar livet nya vägar efter 30 år...då menar jag inte att det är negativt - inte alls!! Det ska bli spännande och utvecklande! Jag ser fram emot min nya livsstig... Det finns fortfarande saker som jag vill göra och uppleva.

Nyfiken på livet - det är jag!! <3

Livet i vårsolen...

Vad är på tapeten nu då...?? Tja, det händer ju en del i mitt liv som vanligt... Händer det aldrig er något?? Tycker inte att det går en dag utan att jag blir berörd på något vis...ilska, sorg, glädje, kärlek, skratt, vänskap, avsked...you name it!! Eller människor som man trott att man aldrig mer skulle varken prata med eller se igen - de bara dyker upp!! Tror att det varit minst 4 såna personer den sista veckan bara... Kul? Tjaa...jo det får en att le lite extra när gamla minnen får poppa upp. 

Påsklov! Så skönt! Kanske man kan tycka...jag har valt att måla och tapetsera för att fixa färdigt en del i huset inför min flytt...till lägenhet. Är trött på att ro runt ett hus själv med allt vad det innebär. Nått som ska fixas ideligen!! Ska inte livet vara något mer?? Alltid behöva fråga någon om hjälp när min muskelmassa eller mitt kunnande inte räcker till. Inga lätta val, men nu ska jag prova livet i en lägenhet igen...den här gången utan mina barn. Har redan hyresgäster till mitt hus. 

För två veckor sen låg jag på en soffa och inväntade mat som mannen lagade till...trodde att vi skulle fixa det, vi känner ju varandra så bra! Men det räckte inte! Det fattades något viktigt - kärlek! Att börja om som vänner och tro att kärleken kommer funkar inte alls... 

En envis kvinna upp på Åsen,

drog fjädrarna av den korkade gåsen.

Det får bära eller brista,

finns ju ingen kärleksgnista!

Lika bra att stoppa hjärtat i malpåsen!!

Men som sagt...det händer alltid något i mitt liv så...jag hänger inte läpp! Jag har många fantastiska vänner och jag både har och ger kärlek till dem och någon speciell. Då är man väl lyckligt lottad va? 

Nu ska jag dricka ur mitt glas med rött och ägna mig åt den som får mitt hjärta att slå lite fortare! <3

Häpp!

Bitch!!

Ny dag, nya möjligheter eller nått... Vilken vinter det blev igen! Igår vräkte snön ner och jag var glad att jag hade en bil med fyrhjulsdrift och av jeep modell. Sen vaknar man till -20 grader IGEN!! Vilket mörker!!

I måndags var jag en bitch, ont efter skidåkningen så att jag tom vaknar av att det värker och gör ont...alltså inte bara den vanliga träningsvärken. Sover dåligt pga detta...gaaaaaaah!! Sen katten på huvudet, på det. Hur kul kan den här fröken då vara?? Va va va va?? Tidigt i säng måndagkväll...snäll fröken hela tisdagen. Idag är jag ett monster igen...hur f*n kan det göra så jäkla ont av träningsvärk?? Känner mig som om jag hade fibromyalgi i hela systemet...inte för att jag vet hur det känns, men ändå...tanken på hur jag tror att det skulle kunna kännas!!

Mina änglar har nationelltprov. De verkar också ha sovit dåligt i natt...

Gnäll gnäll gnäll.... Häpp!

Jag hade lite kvalitetstid igår med...tjejsnack om viktiga saker som killar, känslor och ...ja ni vet! Livet!! =) Om Clowner och vaktmästare, om hunkar och dårfinkar, om fett och kilon, om familj och löstfolk...hahaha!! LIVET!!

Lets give the world a big hug! ;)
 

Nytt!

Taggad för party! 

Dags att blogga lite igen! Idag vill jag skriva om helgen som gick...eller hur jag ska?! Det är så många som tror att jag alltid är så präktig - kanske dumt att ta dem ur den villfarelsen...? ;) hahaha Ja, hade jag vetat i från början vart vi skulle så hade jag sagt NEJ! Terassen i Mora har man ju gamla minnen från...mest tråkiga! Men jag kände trycket så off to Orsa jag begav mig...och min partypolare Flora Nattgalen.  Vi började med att hälsa på Smeden Karin och skrattade så mungiporna fastnade i ett läge resten av kvällen. Inte sjutton berodde det på ölen - nej nej! Mot Terassen på isiga vägar och höga klackar. Vi misslyckades med att planka in!! Suck! hahaha... Men in kom vi och där fanns det MASSOR av godis - dansanta vältränade män som åkt eller skulle åka något av skidloppen under veckan!! Ja...öl fanns det också... Men vilken kväll!! Jag ler fortfarande när jag tänker tillbaka. hahaha Undrar vad min nya kollega fick för intryck av mig ...?

På lördagen stormade det så jag vågade inte ens köra hem från Orsa, så det blev soffhäng och tjejmys med Flora. Under varsitt täcke studerade vi stormbyar av snö som kom upp från sjön och vällde in över oss...häftigt! Det fladdrade rejält i gardinerna! 

På söndag morgon fick jag ett uppkäftigt meddelande från min son som är på semester på varmare breddgrader och som frågade "Vad gör du?" och bifogade fotot här bredvid... Ja ni kan ju se vad jag svarade med... Dekadens och vasalopp! 

Hem kom jag idag i alla fall! =) Och det för mig osökt till min träning med att GÅ! Det går jättebra! Idag fick jag med mig min gåkompis och hundar på en tur runt skogen på ca1,5 tim. Jag känner redan efter 2 veckor hur magen sakta men säkert försvinner och hela kroppen stärks av dessa långpromenader. Ska tillägga att jag går inte alltid så att svetten sprutar, det är inte mitt mål. Nej det viktiga är att jag inte sitter still så mycket utan rör mig minst 1 tim/dag för att hålla förbränningen igång och genererar mellan 10000 - 15000 steg. Det här funkar för mig! Min kära vän och journalist Kim uppdaterar mig med nya rön kring forskning och kost. Det som är säkert är att det som funkar för mig kanske inte funkar för dig! Allt beror på hur vi har behandlat våra kroppar förut...det är en hel djungel!!

Så jag kopplar av med att måla med vax och strykjärn...det blir så häftiga bilder och vyer av färger jag normalt inte skulle para ihop eller ens måla med. Har beställt ramar och passpartouer  från Clas Ohlsson. Ska visa er sen hur snyggt det blir! 

Kände för lite hemlandstoner med Stefan i Larz Kristerz så här på kvällskvisten! Ha en trevlig vecka! 

Söndag igen...!

Veckorna bara springer iväg... I skolan är det inte en sekund som är lugn! Alla samtal är avklarade och de gick jättebra! Mycket trevliga föräldrar som vet vad det handlar om. Det var till och med en förälder som skrev till mig att "om det är någon som kan få ordning på klassen så är det du!" Cheeeeezzzeeezz! Ja jag kan bara göra mitt bästa och använda min erfarenhet, räcker det ända fram - då är det bra!

I fredags var det äntligen dags för min efterlängtade kurs i vaxmålning, eller Encaustic art som det heter på riktigt. Som ni ser på bilden är det en massa vaxblock i olika färger, strykjärn, en styler som ser ut som en lödkolv ungefär och en massa papper till underlägg och att torka med! Det gäller att inte ha för fina kläder på sig för det både droppar och stänker om man inte är försiktig. Att måla med vax och strykjärn handlar om teknik, färgsinne och förmågan att se vad vaxet skapar för bilder. Du kan inte bestämma hur en bild kommer att se ut i förväg, det enda man bestämmer är färgerna och var på papperet de ska ligga. Sen bestämmer värmen och tekniken hur resultatet blir. Det som är både bra och tråkigt är att man aldrig kan göra exakt samma bild två gånger! Varje bild blir alltså unik! 

 

Det där med att försöka se vad som finns i bilden har jag lärt mig av Mia Lundström när vi var i Thailand och jobbade. Mina ljus såg ganska misslyckade ut först med en lila fläck som inte såg så rolig ut...först! Sen när jag satt och käka lunch så såg jag mannen i munkkåpa bakom ljusen, och trädet bakom honom. De ljusa orberna som flyger runt i en cirkel i bakgrunden. Då var det bara att ta fram stylern och fylla i konturer på mannen och trädet. Jobba med ljuset och skuggorna. Vips så fanns det magi i kortet! Spännande vad man kan skapa med ett strykjärn!! =)

Närbild av rosknopp och blad

Lägger ut några av mina alster, det är en blandad kompott av olika tekniker som vi fått träna på nu i grundkurs 1. Nästa kurs är i maj. 

Det är så häftigt att det blir sånt djup i bilderna av vaxet! Det är svårt att ge bilderna rättvisa genom ett foto då vaxet lever ett eget liv med glans och blänk.

Insåg idag att gamla flirter och deras märkliga presenter, kan komma till användning när man minst anar det. När jag bodde i Ljusne hade jag en flirt som jobbade på ett pappersbruk och jag fick MASSOR med papper i tjockare kvalitet. Ja ja det var ju bra tänkte jag då...jag höll ju på med målning även då, men inte så att jag hade användning av den sortens papper. MEN idag letade jag fram kartongen. PERFEKT!! =) Ska packa upp mitt startkit och leka lite innan det blir dags för lunch och powerwalk. 

Så är det någon som är i behov av kort i något syfte - gratulation, tackkort, Valentin, jul eller vad som helst så är det bara att höra av sig! 

Fjärilar och Iskragar

Ringblommor på hösten

Min Merlin kallar in de goda krafterna! =)

En ensam fiskare som njuter av lugnet!

Isslottet i fjärran.

Vallmo

Slott i månsken

Mina vackra rosor

Söndag...

I morgon måndag startar jag alla samtal med föräldrar/elever, det kommer bli tuffa halvtimmes snack! Tvunget, för det räcker inte med att få upp båten på rätt köl, den ska segla oxå! Spännande! Vi hade ett bra avslut på förra veckan, så jag vet, och ser, vad som finns under maskerna.

Fått veta en del nytt angående träning som gör att jag äntligen vet MITT sätt att gå ner i vikt! Känns hoppfullt och skönt! Jag ska ta fram min gamla stegräknare från tiden i Väsby. Där hade vi stegräknartävling på jobbet. Jag gick i snitt mellan 16000 - 18000 steg per dag och på 3 månader gick jag från storlek 40 till 36! Jag åt normalnyttigt, inga märkliga dieter. Så för att gå ner i vikt gäller det alltså att RÖRA PÅ SIG HELA TIDEN! Det behöver inte vara svettigt och ansträngande utan bara att man går och står i större utsträckning. Inte bara sitter på jobbet hela dagen och sen åker hem och sätter sig, gör några pass på gymmet under veckan och glömmer bort att hålla förbränningen i kroppen i gång. Styrka behöver man för att just vara stark, men för mig krävs det förbränning dessutom för att få resultat. Ofta tycker man att man springer runt hela tiden, men med stegräknaren får jag veta sanningen och kan förhålla mig till den. Ska jag ta en extra runda i dag eller har jag klarat dagsmålet?

Det som man inte får glömmabort i det här är, att vi alla har individuella siffror på hur många steg vi behöver gå per dag. Första steget ;-)  är att skaffa sig en stegräknare, sen kolla hur många steg du gör per dag normalt. När du vet det kan du sätta upp dina delmål på hur många antal steg du vill öka med. Jag gjorde ca 3000 steg normalt en dag på jobbet när jag började. Då bestämde jag mig för att försöka gå så ofta jag fick en chans under jobbtid, alltså inte sitta still under lektionerna eller på planeringstiden. Ökade till 4500. Satte mitt första mål på 9000 steg per dag! Sen gav det sig själv efter hand som orken ökade. På slutet hade jag över 5000 steg per dag på jobbet, resten skrapade jag ihop på em och kvällar. På en timmes promenad får man ihop ganska många steg! Om man sen orkar hålla 6km/h så lovar jag att man förlorar i vikt snabbt!

Nu måste jag bara hitta ett batteri som passar min stegräknare, glömde att jag bor i skogen! ;-)  Vill inte använda mobilen till det. Gillar inte att bära runt på den hela dagarna. Nej, en liten stegräknare på bh'n blir fint det!

Just ja! Om man tränar gruppträning typ ett core pass, så kan man omvandla det till steg! :-) På tappa.se finns det stegräknare och många tips. Man kan även bli medlem och sätta upp sina mål där. Vi på jobbet i Väsby var med och gick till Berlin!

Jag önskar mig själv och er andra som tränar lycka till!! Om det är någon som har lust att göra mig sällskap på vandringen så hör av er!! Vi behöver ju inte befinna oss på samma plats, men vi kan peppa varandra när regnet står som spön i backen och motivationen ligger lågt!

Ha en bra söndag, Vi ses och hörs!!

Ja vad hände den här helgen då...?

När jag åkte hem från jobbet i fredags kändes det som om jag hade hela eftermiddagen på mig att göra vad jag ville. Det var härligt väder och jag kände för att rensa skallen. Ringde min vän M och drog med henne ut...fan så kallt det drog och trötta var vi båda två, men en timmes promenad blev det. I går, lördag, ville jag inte ens kliva ur sängen! Jag var helt slut i kroppen! Var upp till min kära granne och svägerska och lånade några böcker... "En man som heter Ove" lät lagom så där att man kanske somnar. Den är absolut ingen spänningsroman, ingen fantasy inte heller särskilt tråkig. Jag låg faktiskt i sängen hela dagen med avbrott för hundpromenader och matlagning. Helt fascinerad av denna Ove...och det enda jag hittills har förstått om denna man är att han vill ta livet av sig varenda dag, men repet går av så han misslyckas med hängningen och så knackar en av grannfruarna på garageporten när han håller på att försöka gasa ihjäl sig, och när han ska hoppa framför tåget så ramlar en annan gubbe ner och Ove blir tvungen att rädda livet på honom och blir hjälte i stället, och när han hoppar tillbaka ner och ställer sig framför tåget så kan han inte stå kvar för att han mött blicken hos lokföraren - han kan ju inte förstöra lokförarens dag med ett självmord så han hoppar upp på perrongen i sista stund...så håller det på hela tiden!! Han är så jäkla bitter och oförskämd i sitt rätt ska vara rätt tänkande...och ändå finns ett hjärta av guld när han surmulet hjälper sina medmänniskor. Måste läsa färdigt den snart...

I dag har jag promenerat...med hundarna först, sen med mamma och rullatorn. Långsamt går det och långt tycker hon att det är...tänk hur världen kan förändras!? Min mamma har varit en riktig krutkvinna som inte gett sig i första taget. Alltid hållit igång och haft nåt för sig. Men sen kommer åldern krypande och människan förändras. Hon vågar inte gå ut själv i rädsla för att ramla och inte ta sig upp...det har hänt att hon ramlat, men då har hon iaf tagit sig hem. I dag vill hon ha sällskap, och har jag tid så går jag så gärna de 500 m som hon orkar med för att hon ska få komma ut lite. Efter det så blev det dags för promenad med kvalitetstid med M igen! Vi går och pratar och filosoferar och njuter av att vara ute! Vi var ute drygt en timme och det var så skönt! Mammas hund Lilleman fick följa med oss idag. Han ser ut som ett litet lakritstroll, jättesöt!

Sen har jag fixat färdigt schemat till jobbet och bara tagit det lugnt. Kollat igenom alla foton från tiden i Thailand....ååååhhh vad jag längtar tillbaka, och gissa om jag är glad och tacksam för att jag fick den chansen i livet!!??

  
Lev i flödet mina vänner!!
Cram <3

Hå hå ja ja!

Min ormdräpare är skadad i huvudet! Den store snygga vargen Blixten har återigen sagt till honom att han är den drygaste kompisen som går att uppbringa!! Hål i huvudet! 

Första veckan på nya jobbet lider mot sitt slut... det har varit en vecka som gått i 180 knyck, och på 100 decibel i motvind! Men än lever jag! =) Att jämföra min förra klass med den här är väl som att jämföra en ljum sommarbris med en tornado! Men det finns några trevliga windstoppers i kollegiet som hjälper mig med logistiken på bygget. Det tas tacksamt emot!! Det är lite skillnad att ha en åk 6 mot en åk 2 som jag hade förut. Det var nationellaprov i svenska den här veckan, men det tog en av mina windstoppers. Har haft häcken full att kolla upp vad som ska göras och vad som ska slutföras. Gjort terminsplaneringar för eng och matte i dag, svenskan ligger och mognar innanför pannbenet tillsammans med historian. I no ska vi ha en NTA-låda som handlar om "Matens kemi" - passar det mig eller inte? ;) Bild knyter jag ihop med historian och engelskan - tjaa...då är det bara allt annat kvar... Ni orkar inte höra eller läsa mer om mina planeringar...

Kurser ska jag tydligen inte anmäla mig till...var så glad över en målarkurs som jag skulle gå...nu har folk hoppat av så vi är bara 2 glada själar kvar...tror inte det blir nån kurs då!! Kanske någon utav er är sugen på att gå en kurs i vaxmålning i Mora den 22 - 23 feb? Kolla in Viktorias hemsida http://www.fargdrommaren.se/ Vill ni gå så kontakta mig PRONTO!! =)

Dags för kissrundan och sen kolla om kudden är lika skön nu som i morse! Häpp!!

Mellan två jobb...

Ja då var ett kapitel avslutat och jag känner mig redo att börja ett nytt! Det kommer att bli utmanande att hoppa in i en årskurs 6 med nationella prov och betygsättning i vår. Min förhoppning är ju att ordinarie lärare kryar på sig och dyker upp om inte före så efter sportlovet. 

Fredagen blev en dag med både glädje och sorg... Jag fick blommor på jobbet och ett kort som chefen skrivit - det var nog det finaste en chef har skrivit till mig under min karriär. Barnen höll på att krama livet ur mig och hade tillverkat diverse kort, teckningar och mer påtagliga prylar i "snicken". Di är för goa di där barnen! Grät en skvätt över di hele. 

Sen grät jag mer... När vi blir påminda om hur skört och bräckligt ett liv är. Att vi aldrig vet när döden slår till är tur, men ibland önskar man att man hann förbereda sig lite iaf! Mina tankar är hos familjen och ljuset lyser för dem! <3

Skidor har jag åkt! Härligt men fan så jobbigt att ta sig ut alltså... är så omotiverad och trög i kroppen. Vet inte vad som har hänt mig riktigt...förra året den här tiden var det full sprutt på kärringen i både det ena och andra avseendet! Jag hoppas att det vänder nu när våren är på gång och att jag hittar lusten att skapa igen... har varken sytt eller ritat på länge!! Och kursen jag hade sökt blev det inget av med pga för få anmälda...jag får helt enkelt hitta en annan väg! Men en målarkurs blir det om några veckor! =) Det ska bli kul!! Måleri på ett annat sätt...återkommer om det! 

Undra hur jag ska komma ihåg att hämta matkassen på Ica Maxi i morgon då...hmmmm!? Kommer väl på den i Gåsvarv eller nåt. Nu har jag i alla fall en tacogratäng i ugnen som luktar mums!

Häpp!

Nu Du!

Dags att ladda batterierna inför våren som snart är här! Fick ett tips utav en av mina kollegor i dag, på en riktig vitamin/energi - kick! Hon har själv druckit denna i 2 veckor och känner sig sprudlande och låter lika pigg som hon känner sig. DÅ måste jag ju bara testa!! Det är äpple, banan, lime och babyspenat. Spenaten innehåller många vitaminer, antioxidanter och mineraler. Just babyspenat kan man äta rå för att den är inte lika kraftig som den färdigväxta spenaten. Det man ska tänka på är att om man är känslig för oxalsyran i spenat så kanske man ska välja ett annat recept. Alltså om man har haft njursten tidigare... Jag börjar i alla fall med den här kicken, sen har jag beställt hem chlorella - en typ av alg som innehåller det mesta i vitaminer, mineraler och antioxidanter och som sägs rensa kroppen från div gifter. Hampaprotein är också beställt - högt protein innehåll. Jag har helt tappat suget efter kaffe sen före jul, och min mage är såååå glad!! Vågar till och med äta kesella en gång per dag utan att jag känner av mjölkproteinet. Till frukost äter jag en gröt på mandelmjöl och boveteflingor. När den är färdig tar jag och knäcker i 2 ägg och vispar om. Det stelnar snabbt av värmen - höjer proteinhalten avsevärt och det håller mig mätt hela förmiddagen. Äter kesella och bär till. Supergott! Är det förkylningstider kan jag till och med riva ner 1 cm färsk ingefära i gröten. Allt detta gör att jag kan hålla ner brödätandet och så har jag även tappat sockersuget! Ett mellis som håller mig mätt och som är bra efter träning är rårivna äpplen med kardemumma, kanel, hel sötmandel och keso. Det är basiskt och neutraliserar det sura som blir i kroppen efter träning. Sötmandel är proppad med protein och tillsammans blir det här smällgott! 

Snart bara en vecka kvar i Sälen. Har börjat städa hem mig och det känns både vemodigt och skönt! Några ur min gamla klass kom förbi med avskedsbrev och teckningar i går...blev påmind om hur roligt vi hade det under de 2 år jag var deras lärare. Dem kommer jag att sakna, både föräldrar och elever! Och jag kommer att sakna dem elever jag har i dag med...det är fantastiska personligheter.  Jaaaa...men så är det! Nya vägar ska trampas... Häpp!