Ja vad hände den här helgen då...?

När jag åkte hem från jobbet i fredags kändes det som om jag hade hela eftermiddagen på mig att göra vad jag ville. Det var härligt väder och jag kände för att rensa skallen. Ringde min vän M och drog med henne ut...fan så kallt det drog och trötta var vi båda två, men en timmes promenad blev det. I går, lördag, ville jag inte ens kliva ur sängen! Jag var helt slut i kroppen! Var upp till min kära granne och svägerska och lånade några böcker... "En man som heter Ove" lät lagom så där att man kanske somnar. Den är absolut ingen spänningsroman, ingen fantasy inte heller särskilt tråkig. Jag låg faktiskt i sängen hela dagen med avbrott för hundpromenader och matlagning. Helt fascinerad av denna Ove...och det enda jag hittills har förstått om denna man är att han vill ta livet av sig varenda dag, men repet går av så han misslyckas med hängningen och så knackar en av grannfruarna på garageporten när han håller på att försöka gasa ihjäl sig, och när han ska hoppa framför tåget så ramlar en annan gubbe ner och Ove blir tvungen att rädda livet på honom och blir hjälte i stället, och när han hoppar tillbaka ner och ställer sig framför tåget så kan han inte stå kvar för att han mött blicken hos lokföraren - han kan ju inte förstöra lokförarens dag med ett självmord så han hoppar upp på perrongen i sista stund...så håller det på hela tiden!! Han är så jäkla bitter och oförskämd i sitt rätt ska vara rätt tänkande...och ändå finns ett hjärta av guld när han surmulet hjälper sina medmänniskor. Måste läsa färdigt den snart...

I dag har jag promenerat...med hundarna först, sen med mamma och rullatorn. Långsamt går det och långt tycker hon att det är...tänk hur världen kan förändras!? Min mamma har varit en riktig krutkvinna som inte gett sig i första taget. Alltid hållit igång och haft nåt för sig. Men sen kommer åldern krypande och människan förändras. Hon vågar inte gå ut själv i rädsla för att ramla och inte ta sig upp...det har hänt att hon ramlat, men då har hon iaf tagit sig hem. I dag vill hon ha sällskap, och har jag tid så går jag så gärna de 500 m som hon orkar med för att hon ska få komma ut lite. Efter det så blev det dags för promenad med kvalitetstid med M igen! Vi går och pratar och filosoferar och njuter av att vara ute! Vi var ute drygt en timme och det var så skönt! Mammas hund Lilleman fick följa med oss idag. Han ser ut som ett litet lakritstroll, jättesöt!

Sen har jag fixat färdigt schemat till jobbet och bara tagit det lugnt. Kollat igenom alla foton från tiden i Thailand....ååååhhh vad jag längtar tillbaka, och gissa om jag är glad och tacksam för att jag fick den chansen i livet!!??

  
Lev i flödet mina vänner!!
Cram <3