Godmorgon!

Första dagen hemma var värst. Dåligt samvete blandat med känslan av att vilja kräkas så fort man tänkte tanken att befinna sig på jobbet. Inte för att jobbet är hemskt i sig, utan för att jag försökt vara stark så länge i det kaos som varit och nu rann bägaren över och - jag orkar inte!

Första dagen hamnade jag på en hästvagn som tog mig med ut i skogen i 3 timmar. Den läkande underbara skogen. Sol, kallt, hästarnas lugna gång, fika och en vän.

Första dagens kväll somnade jag ovaggad! Hästtur och hundpromenader med mycket frisk luft var vad min kropp och själ behövde och orkade med.

Regnet smattrar mot mitt fönster...

...det är mörkt ute och varmt och skönt under täcket. Hundarna märker att jag är vaken och hoppar upp i sängen. Den ena  för att bli kliad och den andra ålar sidledes in emellan för uppmärksamhet. Kärlek!

Hur svårt det är att få ner ord jag vill säga...i huvudet låter dem bra, men när de trillar ut här...!

Acceptera ALLT, sa en vän till mig...ok! Jag accepterar att jag har svårt för att sätta ord på det som pågår i mitt liv just nu. Jag accepterar att mina penslar ligger på hyllan och att kreativiteten är som bortblåst. Jag accepterar att jag är utbytbar på jobbet och att alla inte kan älska alla. Jag accepterar att jag är en del i allt som sker, att allt vi gör och säger ger konsekvenser i alla riktningar. Jag accepterar att jag är ensam, att livet rullar på i fullfart och att jag inte på något sätt är unik i den känslan... Åh det finns så många saker jag accepterar att det skulle ta en evighet att skriva ner dem!

Vad jag däremot har svårt att acceptera är käslan av utanförskap, fördömande, utnyttjande, kränkningar som resulterar i tappad livsglöd. Jag vill inte, jag orkar inte, men det syns ju inget konkret! Hur ska jag då kunna acceptera och göra det som är bäst för mig och mitt fortsatta liv?

Djupt djupt blev det...men att sjukskriva sig och stanna hemma när jag inte är "synligt sjuk" är svårt att acceptera för mig. Det känns som jag inte blir trodd eller att det jag bär på är "äsch, ryck upp dig nu! Det löser sig nog en dag ska du se! " Men jag är inte typen som sitter på en stol och väntar på att det flyger stekta sparvar in i munnen. Jag vill lösa knuten/problemet och gå vidare. Krocken uppstår just där...! Om inte jag accepterar det,  hur ska då någon annan ha en chans att göra det? För vem känner mina hjärtrusningar eller mina magsmärtor? Vem ser min panik när jag håller på att köra av vägen pga trötthet eller smärtan i mina händer när jag gör sånt som alla andra tar för givet att alla klarar av att göra? Bara jag! Alltså är det bara jag som kan avgöra om jag behöver stanna hemma! Acceptans kom till mig!!

Jag är...alltså finns jag!

Ligger i kökssoffan och lyssnar på ljudbok med en hund vid mina fötter och en kopp kaffe, mysigt. Har hittat Anders Björkelid, med rötter i Älvdalen och son till min favoritlärare på högstadiet, och hans "Ondvinter". Jättebra och spännande! Fantasy i Harry Potter anda.

Ligger här och väntar på värmen...ute är det -14 grader, inne är det 19 grader - helt ok kanske om man inte kände sig frusen ända in i själen. Borde gå ut och börja på mitt jobb med att montera ner hundgården, men hur gör man när händerna knappt funkar inomhus i rumstemperatur? Så många gånger som jag inte lyssnat på min kropp...och visst kan jag gå ut och köra, men priset är högt. Jag är van att fixa allt själv...och idag när jag försöker be om hjälp känns det som att det är få som tar mig på allvar. Men det finns guldkorn. Det gäller att hitta tid som passar.

Ja hur ska jag tänka då...jag flyttade in i huset i juli, glad över att jag hittat ett boende där jag kände att det kunde bli bra. Men bergvärmepumpen krånglade, upptäckte jag snabbt, och jag tror det blivit 4 vändor hit för elfirman. Den går på elpatron redan - blir dyrt! I oktober fick jag höra att en mäklare varit här innan jag flyttade in och att dem funderade på att sälja. Jag hade då bott här i 2 månader...sen fick hunden ström i hundgården genom en gammal elkabel som någon kopplat in, utan att kolla vart den gick och att den var trasig. Den fick proppar att gå och en elektriker sa att " det är gamla proppar, köp nya!"...? Är jag blond? Vi var 3 personer som vid ett senare tillfälle hörde smällen ute på gården, en dov marksmäll som släckte lamporna igen. Nu är kabeln urkopplad och min hund hade tur! 

Frysen i köket höll inte kylan men det kom ingen fungerande istället. Jag löste problemet genom att köpa mig en egen frys. Nu gick spisen sönder och då fick jag som svar, istället veta att jag fick bereda mig på att flytta, huset ska säljas. Men när det ska läggas ut fick jag inte veta. Inte har jag fått någon uppsägning skriftligt heller, trots att jag bett om den. Är det meningen att jag ska bo och sköta om så länge det passar och fyller ett syfte och bara flytta när jag blir tillsagd? Många frågor och väldigt få svar. Efter lite tjat kom en bänkspis med ugn hit som en provisorisk lösning. Funkar. Lagar ju den mesta maten i ugnen. Äter paleokost och man blir rätt less på ägg och bacon efter ett tag.

Bostäder växer inte på träd och operationerna av mina händer ligger planerade under vårvintern. Väntetiden är 4 - 5 månader...och jag har väntat sen oktober. På remissvaret står mars/april som tänkta månader. Dem medför sjukskrivning och inte får jag bära flyttkartonger på ett bra tag efteråt! Skjuter gärna fram operation till en avlägsen framtid, men men... Hade hopp om att de hjälpmedel som jag fått från arbetsterapin skulle hjälpa mig och göra operationer onödiga, men tyvärr. Bara att skriva det här ger mig två avdomnade händer med nervsmärtor. Suck! Ja jag känner mig uppgiven och blåst. Jag måste flytta så fort som möjligt om jag själv ska kunna göra det, och att få lös en hundgård i en massa snö vill jag inte ens tänka på. Just nu känns det mest som att jag får sälja allt jag har och bo i bilen. Tur att jag har en hyfsat varm sovsäck, men under - 10 är den inte nån hjälp. 

Operationerna ja...eftersom jag lever med stresspåslag pga yttre omständigheter så är inte operationerna att rekommendera. Har fått veta att läkningsprocessen försämras vid stress. Jaha...det är i det här läget jag börjar skratta åt allt - det blir så jäkla rörigt! Var ska jag bryta spiralen? Ett nytt jobb och ett permanent boende skulle lösa mycket för hundarna och mig! Förhoppningsvis till det bättre. Resten är bara lite logistik. 

Undra om det hjälper att sjunga lite...? 😉

Det kanske är dags igen...

Dags att skriva igen...tror jag! Befinner mig mitt i stressens limbo där det mesta verkar som återvändsgränder. "Det måste fixa sig annars kan inte det där ordna sig, och ordnar inte det där sig, ja då funkar inte det här...osv osv" Att börja dra i någon ände, att börja röra sig sakta framåt för att hinna med att se vilket resultat det blir! Symboliskt ganska talande att mina trasiga glasögon legat och väntat på att bli åtgärdade och när jag nu äntligen går till optikern - Det blir nya! Nya ögon mot världen! ...med myrsteg! ❤

Hösten kommer...

Oj vad tiden springer iväg! Tänk att jag måste vara hemma och vara sjukskriven för att ha tid för den här bloggen...kanske säger en del va? Det bara händer en massa saker runt mig hela tiden. Jobbar och försöker göra mitt bästa, är med i värdegrundsarbete på skolan där alla ska vara lika värda, inte bli trakasserade eller mobbade osv...undrar varför det inte är lika självklart när det gäller elever som ger sig på oss lärare? Varför ska jag bara ta att några eleverna sjunger snuskiga sånger om mig, skrattar och gaddar ihop sig? Ska vi bara tänka "det är ju så synd om den - har det jobbigt hemma!" Vad säger vi då, undrar jag? Hur kommer den personen att behandla andra längre fram om det var ok i skolan? Ingen arbetsplats bryr sig om att den personen haft en taskig barndom om densamma beter sig som ett svin på jobbet. Nej, markera och hjälpa - tycker jag!

Pendlar till och från jobb med buss eller bil allt efter hur dagen/kvällen ska flyta på. Rätt skönt att sova bort restid på bussen, samtidigt som det är skönt att komma hem någon gång på fredagar. 

Jag har flyttat och blivit sambo - vilket inte är det lättaste!! Packa ihop två singlar som levt egna liv i hundra år med allt vad det innebär. Ge och ta, slå dövörat till...tjaaa, det är nog ganska bra råd jag fått! Om det gick fort...näee...bara lite krokigt! När vi hållit på fram och tillbaka i fem år så visste vi ganska bra vad som väntade oss. Sen har vi jäkligt roligt på våra möten! ;) Inte alla män som skrattar när jag håller på att elda upp utedasset, och hade det velat sig riktigt illa - hela gården! Tjaaa...han är rätt bra! Han är bra för mig!! Han behöver inte mig på det sättet att han inte låter mig göra det jag vill göra med mitt liv. Han är en del av mitt liv och finns där alltid!! Jag gör honom lycklig - oftast! ;) hahahaha...vem fan sa att livet är lätt? Nu behöver jag lite kaffe innan jag fortsätter...  Jaha! DET kunde jag ju glömma...hmmm...igår var det "någon" som satte på tv'n i köket, nu är det "någon" som dragit ut kannan ur kaffebryggaren så allt kaffe rann ut på bänken...OCH dessutom hade "någon" knäppt av bryggaren, för när jag skulle knäppa av den så satte jag på den... "Någon" är kanske sur för att jag bad den hjälpa mig flytta kökssoffan idag när hen ändå var här och irrade. ;) 

Jag har även tagit tillbaka hunden som sägs vara en best. Han trivs som fisken här i vårt nya boende med den andra hanhunden. Han har blivit en rymmare som sin far och har tagit sig en tur till någon grannhund och lekt. Jagar älg som sjutton när han får vara lös i skogen - han är ju även sågad som jakthund...så nåt fel måste det väl vara? 

Jag har tagit tag i min dröm om att sjunga i kör och sjunger numera en kväll i veckan med i Petra Kvännå´s kör. Det är så jäkla kul och jag är hög som ett höghus när jag kommer hem på kvällarna efter en träning. Härligt! 

Idag har jag börjat tränar liiiiiite igen. Inte besökt gymmet på två månader så det var lite svårt med alla övningar idag.Jag har faktiskt försökt att få tid hos min PT, men hon är gravid och ska sluta snart. Att få tid hos någon ny verkar svårt...måste nog ringa Mora och fråga om jag är så besvärlig att jag inte får någon ny PT. ;) Övningarna blev lite hipp som happ idag kan jag säga! Hur ska man komma ihåg vad alla förkortningar och konstiga maskinnamn betyder efter två månader...min första PT brukade rita små figurer för att jag skulle komma ihåg något, när jag hämtat mig från alla skrattkramper på golvet under utprovningen av övningarna till nästa period. Men eftersom jag är sjukskriven för att vila mig så tycker jag att det var ett plus att jag tog mig dit överhuvudtaget. 

Jag har även gått på diet och allergibehandling här i höst. Tagit bort en massa från maten. Inga kolhydrater i form av potatis, ris, pasta, bröd, bara grönsaker och protein. Inget salt, bara vissa kryddor, druckit mycket tranbärsdricka och ingefärste...puuuhh!!! Hur less på mat och matlagning som helst!! Är det någon som kan säga mig varför jag är så trött och grinig? hahahaha När ska jag hinna fylla på energi som räcker längre än bara för stunden? Har en massa tankar om vägbyte...allt jag läst och hört de senaste dagarna handlar om att leva sitt liv som man själv vill. Gör jag det? Njaaa...det kan jag inte påstå när det tar emot att åka till jobbet. Men det kanske är dags att tänka om... Nr 1 på listan över vad de som är sjuka och ska till att dö ångrar är just det! Att de inte levde sitt liv som DE ville!

Idag har jag gjort något som jag tycker är kul - jag har målat mitt Hokuspokusskåp! Där ska jag stoppa undan mina magiska prylar så mannen slipper förklara saker han inte alltid förstår själv. ;)) Hur skulle du t ex förklara ett ockrafärgat ägg med en fjäder från en svan...? Eller ett ormskinn...? hahahaha!! Bäst att han får ha sitt anseende kvar ett tag till!

 Det finns även en glasdörr till som ligger nymålad på golvet i köket...undra vad mannen tycker om det när han kommer hem? ;) Skåpet har en möbelsnickare i Åsen gjort till mig efter min ritning. Som dörr har han använt ett gammalt fönster från Gammalstugan som finns på gården där jag växte upp. Det finns mycket själ i skåpet - om du förstår? Jag har även passat på att möblera om i köket, och städat ut lite "onödiga saker" (inte mina) ur sovrummet. Blev jättefint!! =) hahahaha... Måste berätta - det första jag gjorde när han drog i väg på älgjakt förra gången var att rensa ur alla skåp i köket...he he he!! 7!! påsar med (i mina ögon) skit och gammal mat åkte ut!! Varför städar inte män i sina köksskåp?? Man kan inte ha kryddor som gick ut 1997...suck...!

Nu ska jag kolla om det blev nått kaffe den här gången... Japp!! Åh så lite choklad till blir finfint! Dags att ladda inför kvällens körsång med Lars Winnerbäck!

Ha en alldeles härlig och skön dag/kväll!! <3

Tog visst sämästär! =)

Nu är det länge sedan jag bloggade...tog visst sämästär från allt utom mig själv! Livet brakade ihop, vänner prövades, dörrar stängdes när andra dörrar öppnades och vägen tillbaka stakades ut! Boken om kärlek har jag inte läst ut än, den behöver läsas i små portioner och tänkas över. Den har gett mig många hjärtliga skratt och

igenkännanden. Har även haft högläsning ur den för den manliga delen av min tvåsamhet och jag kan bara säga att även han uppskattat boken. Om jag ska ge någon feedback så långt så verkar alla vara överens om att KOMMUNIKATION är A och O i alla relationer. Då spelar det ingen roll att klockan går och tiden rinner iväg, att

arbetet väntar dagen efter!! Svaret på frågan om de inte var trötta dagen efter då, blev att det finns inget mer tröttande än en dålig relation!! Att när man väl träffat den man vill leva med så MÅSTE man jobba hela tiden på relationen - den sköter inte sig självt! Man ska inte tro att små presenter eller att bara acceptera den andres sätt löser det som man går och retar sig på - för retar sig det gör man. Kloka ord! Ja ja...jag återkommer i ämnet!

Så under min sommar har jag pratat, jag har tänkt, jag har vandrat, jag har bara varit och jag har skrattat, gråtit, förbannat och insett, upplevt och gett mig själv chansen att läka ihop. Plockade hjortron så jag blev halt och behövde två behandlingar
för att bli något så när okey. Kokat sylt och sålt så jag fick ihop till helikopterresan upp till fjällstugan, det blev på kronan. Om jag trodde att jag varvat ner innan jag hamnade ute på fjället så hade jag tokfel!! Första dagen klättrade jag på mina murar som en vilsen kackelacka...usch! Det var en hemsk känsla! Dag två så släppte det och min kropp gick ner ännu mer i varv. Att leva så nära inpå naturen utan några som helst bekvämligheter blev en njutning! Iskalla nakendopp i en kristallklar fjällsjö är en obetalbar upplevelse!! Fem underbara dagar blev det innan det var dags att flyga hem igen...tillbaka till verkligheten!




Jag har hunnit med Gyllene Tider i Leksand också, men

det blev en trött upplevelse. Jag var inte alls så taggad som jag hade tänkt mig. Men de är ju kul att komma iväg, lyssna på bra musik och umgås med vänner. =) 

Träffade en fladdermus med skräckblandad förtjusning! Den irrade sig in i huset från en skrubb och blev omhändertagen med fjärilshåv och utsläppt i kvällsmörkret. Jag har ätit halstrad fisk och haft fäbodhäng med tarotträning...bara njutbart!

Nu är det snart dags att börja jobba igen! Inte alls motiverad,  men det ska väl funka när jag väl har kommit igång. 

Har en flytt att fundera över igen. Ja, det är min hund som behöver få tak över huvudet till hösten och vintern. Jag behöver nytt boende för att kunna ta hand om honom, mitt hjärta! 



Skulle kunnat skriva hur mycket som helst om min sommar här...men, allt har inte fallit på plats än. Andra händelser platsar inte här och livet rullar på...börjat träna igen, kilona lägger sig fort runt midjan tyvärr! Hela helgen är det fest här i byn, Älvdalens Musik & Motorfestival, och eftersom jag bor mitt i smeten så lär jag nog vara med!!

Åh när jag läser igenom mitt blogginlägg dyker massor av frågor upp...hmmm?? Näe, orkar inte mer nu, går och tränar istället!!

Häpp! <3

Livet är magiskt! ;)

 Nu har boken kommit som jag blivit rekommenderad att läsa! Men det märkliga är att 3 olika böcker under samma tema har dykt upp hos mig under den gångna veckan - utan att jag har en susning om vart dem kommit ifrån. Det märkligaste var nog de två sista som bara ramlade ner bakom mig när jag skulle låsa upp dörren hos en vän. Det fanns ingenstans som de kan ha legat och trillat ner, nej det lät som de ramlade ur min väska och ner på trätrallen på trappen. Mycket märkligt och spännande!! Ska försöka hinna med att läsa den här boken så fort jag hinner. Har även en annan sak som ligger mig varmt om hjärtat just nu...

Tarotkurs! Har hållt på med andlighet i hela mitt liv mer eller mindre. Upplevt en massa märkliga och ibland skrämmande saker. Jobbat med personlig utveckling och tränat på medialitet och lärt mig healing hos bla Gittan, Terry, Pierre och Irene. Lagt andligheten på hyllan, vilket inte alls går när man väl börjat...man bara tar en paus egentligen...ja ni kanske känner igen er!? Men nu är det dags igen!! Vissa dagar tränar jag på kort och läggningar så hjärnan kokar. Det ska bli bättre när jag lärt mig att läsa av kortens betydelse. Tur att jag alltid haft lätt för att se bilder, läsa bilder och har en stark intuition. 

Livet känns så mycket mer positivt nu...jag har lämnat en hel del bakom mig och ser framåt igen! Kärlek finns! Det som gäller för mig är att se mer till innehåll än yta. Att värdera om mina tankar om män och hur de bör vara. Det jag önskat av män har jag sökt i fel höstack efter - är det konstigt att jag inte funnit det? Hahahaha...nej verkligen inte!! Så återigen - vad är Kärlek? Jag fortsätter min resa i kärlekens värld, söker svar och får förmodligen lika många nya frågor! ;)

Livet är gott!!