söndag 29 november 2015

Regnet smattrar mot mitt fönster...

...det är mörkt ute och varmt och skönt under täcket. Hundarna märker att jag är vaken och hoppar upp i sängen. Den ena  för att bli kliad och den andra ålar sidledes in emellan för uppmärksamhet. Kärlek!

Hur svårt det är att få ner ord jag vill säga...i huvudet låter dem bra, men när de trillar ut här...!

Acceptera ALLT, sa en vän till mig...ok! Jag accepterar att jag har svårt för att sätta ord på det som pågår i mitt liv just nu. Jag accepterar att mina penslar ligger på hyllan och att kreativiteten är som bortblåst. Jag accepterar att jag är utbytbar på jobbet och att alla inte kan älska alla. Jag accepterar att jag är en del i allt som sker, att allt vi gör och säger ger konsekvenser i alla riktningar. Jag accepterar att jag är ensam, att livet rullar på i fullfart och att jag inte på något sätt är unik i den känslan... Åh det finns så många saker jag accepterar att det skulle ta en evighet att skriva ner dem!

Vad jag däremot har svårt att acceptera är käslan av utanförskap, fördömande, utnyttjande, kränkningar som resulterar i tappad livsglöd. Jag vill inte, jag orkar inte, men det syns ju inget konkret! Hur ska jag då kunna acceptera och göra det som är bäst för mig och mitt fortsatta liv?

Djupt djupt blev det...men att sjukskriva sig och stanna hemma när jag inte är "synligt sjuk" är svårt att acceptera för mig. Det känns som jag inte blir trodd eller att det jag bär på är "äsch, ryck upp dig nu! Det löser sig nog en dag ska du se! " Men jag är inte typen som sitter på en stol och väntar på att det flyger stekta sparvar in i munnen. Jag vill lösa knuten/problemet och gå vidare. Krocken uppstår just där...! Om inte jag accepterar det,  hur ska då någon annan ha en chans att göra det? För vem känner mina hjärtrusningar eller mina magsmärtor? Vem ser min panik när jag håller på att köra av vägen pga trötthet eller smärtan i mina händer när jag gör sånt som alla andra tar för givet att alla klarar av att göra? Bara jag! Alltså är det bara jag som kan avgöra om jag behöver stanna hemma! Acceptans kom till mig!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar