Ligger här och väntar på värmen...ute är det -14 grader, inne är det 19 grader - helt ok kanske om man inte kände sig frusen ända in i själen. Borde gå ut och börja på mitt jobb med att montera ner hundgården, men hur gör man när händerna knappt funkar inomhus i rumstemperatur? Så många gånger som jag inte lyssnat på min kropp...och visst kan jag gå ut och köra, men priset är högt. Jag är van att fixa allt själv...och idag när jag försöker be om hjälp känns det som att det är få som tar mig på allvar. Men det finns guldkorn. Det gäller att hitta tid som passar.
Ja hur ska jag tänka då...jag flyttade in i huset i juli, glad över att jag hittat ett boende där jag kände att det kunde bli bra. Men bergvärmepumpen krånglade, upptäckte jag snabbt, och jag tror det blivit 4 vändor hit för elfirman. Den går på elpatron redan - blir dyrt! I oktober fick jag höra att en mäklare varit här innan jag flyttade in och att dem funderade på att sälja. Jag hade då bott här i 2 månader...sen fick hunden ström i hundgården genom en gammal elkabel som någon kopplat in, utan att kolla vart den gick och att den var trasig. Den fick proppar att gå och en elektriker sa att " det är gamla proppar, köp nya!"...? Är jag blond? Vi var 3 personer som vid ett senare tillfälle hörde smällen ute på gården, en dov marksmäll som släckte lamporna igen. Nu är kabeln urkopplad och min hund hade tur!
Frysen i köket höll inte kylan men det kom ingen fungerande istället. Jag löste problemet genom att köpa mig en egen frys. Nu gick spisen sönder och då fick jag som svar, istället veta att jag fick bereda mig på att flytta, huset ska säljas. Men när det ska läggas ut fick jag inte veta. Inte har jag fått någon uppsägning skriftligt heller, trots att jag bett om den. Är det meningen att jag ska bo och sköta om så länge det passar och fyller ett syfte och bara flytta när jag blir tillsagd? Många frågor och väldigt få svar. Efter lite tjat kom en bänkspis med ugn hit som en provisorisk lösning. Funkar. Lagar ju den mesta maten i ugnen. Äter paleokost och man blir rätt less på ägg och bacon efter ett tag.
Bostäder växer inte på träd och operationerna av mina händer ligger planerade under vårvintern. Väntetiden är 4 - 5 månader...och jag har väntat sen oktober. På remissvaret står mars/april som tänkta månader. Dem medför sjukskrivning och inte får jag bära flyttkartonger på ett bra tag efteråt! Skjuter gärna fram operation till en avlägsen framtid, men men... Hade hopp om att de hjälpmedel som jag fått från arbetsterapin skulle hjälpa mig och göra operationer onödiga, men tyvärr. Bara att skriva det här ger mig två avdomnade händer med nervsmärtor. Suck! Ja jag känner mig uppgiven och blåst. Jag måste flytta så fort som möjligt om jag själv ska kunna göra det, och att få lös en hundgård i en massa snö vill jag inte ens tänka på. Just nu känns det mest som att jag får sälja allt jag har och bo i bilen. Tur att jag har en hyfsat varm sovsäck, men under - 10 är den inte nån hjälp.
Operationerna ja...eftersom jag lever med stresspåslag pga yttre omständigheter så är inte operationerna att rekommendera. Har fått veta att läkningsprocessen försämras vid stress. Jaha...det är i det här läget jag börjar skratta åt allt - det blir så jäkla rörigt! Var ska jag bryta spiralen? Ett nytt jobb och ett permanent boende skulle lösa mycket för hundarna och mig! Förhoppningsvis till det bättre. Resten är bara lite logistik.
Undra om det hjälper att sjunga lite...? 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar