Livet är magiskt! ;)

 Nu har boken kommit som jag blivit rekommenderad att läsa! Men det märkliga är att 3 olika böcker under samma tema har dykt upp hos mig under den gångna veckan - utan att jag har en susning om vart dem kommit ifrån. Det märkligaste var nog de två sista som bara ramlade ner bakom mig när jag skulle låsa upp dörren hos en vän. Det fanns ingenstans som de kan ha legat och trillat ner, nej det lät som de ramlade ur min väska och ner på trätrallen på trappen. Mycket märkligt och spännande!! Ska försöka hinna med att läsa den här boken så fort jag hinner. Har även en annan sak som ligger mig varmt om hjärtat just nu...

Tarotkurs! Har hållt på med andlighet i hela mitt liv mer eller mindre. Upplevt en massa märkliga och ibland skrämmande saker. Jobbat med personlig utveckling och tränat på medialitet och lärt mig healing hos bla Gittan, Terry, Pierre och Irene. Lagt andligheten på hyllan, vilket inte alls går när man väl börjat...man bara tar en paus egentligen...ja ni kanske känner igen er!? Men nu är det dags igen!! Vissa dagar tränar jag på kort och läggningar så hjärnan kokar. Det ska bli bättre när jag lärt mig att läsa av kortens betydelse. Tur att jag alltid haft lätt för att se bilder, läsa bilder och har en stark intuition. 

Livet känns så mycket mer positivt nu...jag har lämnat en hel del bakom mig och ser framåt igen! Kärlek finns! Det som gäller för mig är att se mer till innehåll än yta. Att värdera om mina tankar om män och hur de bör vara. Det jag önskat av män har jag sökt i fel höstack efter - är det konstigt att jag inte funnit det? Hahahaha...nej verkligen inte!! Så återigen - vad är Kärlek? Jag fortsätter min resa i kärlekens värld, söker svar och får förmodligen lika många nya frågor! ;)

Livet är gott!! 

Kanske kan bli nått...sen!!

Intuitiv målning!! Så tom som bilden är, är jag just nu. Det finns ingen synlig grund, inga tydliga konturer bara en svag figur som sitter och väntar. Inga tydliga händer eller fötter, inga ögon, mun eller öron. Helt avskild från det yttre! Ingen förmåga att kommunicera. Väntande i stillhet! Men den gröna färgen talar om helande, den vita om rening och upplysning och tomheten skapar plats för det nya! Visst finns det skuggor kvar, men de ger bara distans till livet... Det som varit och det som kommer!

En liten fråga...eller är den kanske stor? =)

Vad ÄR kärlek? Vad lägger vi in i begreppet kärlek? Är den för alla eller bara för utvalda? Hur hanterar vi den? Hur yttrar den sig? Är den självklar i något fall? Är den livslång? Kan man känna kärlek för fler än en? Är kärlek något man upplever bara en gång? Hur upplevs då kärlek? Hur vet du att det ÄR kärlek? Finns det villkor för kärlek? När ger vi kärlek och när tar vi kärlek? Är kärlek lika för alla? Upplevs kärlek på samma sätt av alla? Det finns många frågor kring kärlek...men finns det några svar?

Vad tycker Du?? <3

En solig helg! ...eller en löjlig saga! ;)

Vilken helg det blev! Fick förmånen att få följa med en vän till en stuga i skogen. Rätt slut i kropp och själ var det skönt att "bara få vara", och det var precis vad det blev det. En öl till maten på fredagskvällen, jordgubbar och ost, sen var det gonatt! Vaknade med värkande kropp på lördagsmorgonen, käkade frukost och försökte hjälpa till med lite målning. Tyvärr så däckade jag framför tvn och försvann i feber resten av dagen. Det blev "bara vara" för mig med sova, dricka vatten, läsa en stund och så somna om igen med boken i ansiktet. Sov bort hela dagen!! Men jag behövde nog det... fram på kvällen blev jag något piggare och orkade äta middag. Somnade ovaggad och vaknade i dag med migränvarning och ont i magen. Tja...kul sällskap jag blev då!! Men jag bet ihop och gav mig ut på en solig promenad med kameran. Sen efter lite lunch så slocknade jag ute i en solstol med boken i ansiktet - igen!! Helt sanslöst vad jag behövde sova!! Sen när jag vaknade var jag hungrig och huvudvärken var borta - mådde hur bra som helst!! Då var det dags att åka hem!! Det är tur att man har vänner som förstår när det behövs V I L A!! Med mig hem fick jag i alla fall en glänsande fin bordsskiva till mitt bord på balkongen. Nu är det bara två stolar som fattas!!

Måndag i morgon och en spännande vecka framför mig. =)
Med reservation för hur frisk jag egentligen är så skrev jag en löjlig saga till mina promenadbilder idag...kanske fick jag solsting - vem vet?!

Det var en gång ett troll som bodde långt bort i skogen. Varje dag gick trollet en sväng bland människornas hus för att se om det fanns något glittrigt att "hitta". Trollet älskade glitter och hittade nästan alltid något som kunde läggas ner i den stora skattkistan. Men idag såg det inte ut som det skulle glittra någonstans mer än i den gamla bäcken. Rostiga gamla kärl och mossiga stenar... Nej, nåt bättre ville trollet ha och hoppsade vidare i solen. 

Bakom knuten på ett härbre stod det en glänsande traktor som trollet förälskade sig i direkt. Röd och fin! Den tar jag sa trollet och hoppade upp på traktorn! Men hur trollet än vred och vred på nyckeln så hände inget. Den var död! Då blev trollet så sur! Hoppade ner igen och hoppsade vidare på vägen i solen.... Men!! Då såg trollet en groda, och alla vet ju vad man ska göra med en groda!! Kyssa den så blir den en prins!! Och prinsar har mycket glitter hemma, det visste trollet. Sagt och gjort, trollet grabbade tag i grodan och kysste den innerligt med hela sitt stenhjärta!!

När trollet tyckte att det räckte med kyssande, så släppte trollet grodan och den föll ner på gräset... Men va sjutton!! Grodan var ju död!! Trollet hoppsade lite på grodan för att försäkra sig om att det inte fanns minsta lilla liv i den filuren, den kunde ju luras. Men det enda livstecknet var en mycket död groda, så trollet slickade sig om munnen, rapade lite och log...kyssar är gott, tänkte trollet. Man suger bara lite och viftar med tungan så ordnar sig resten. 

Nu var trollet lika glad som solen igen. Mätt i magen hoppsade trollet vidare ut i världen för att fortsätta leta efter glitter.

Allt...

...är brutet! Inte ens min älskade pensel ville vara med när jag skulle måla av mig sorgen. Det är jobbigt att erkänna att jag är så knäckt av den här brytningen. Att jag som, enl andra, "alltid" är så jäkla klok, faktiskt inte är det. Att jag gick på de här löftena om att det inte skulle vara samma sak den här gången, att han mognat och förändrats, att han inte tänkte med det lilla huvudet längre. Han har inte tvingat mig in i något, det vet jag mycket väl! Det var jag själv som gjorde det här valet med öppna ögon! (Med ett och annat rosa plåster på ögonlocken) Rätt in i kaklet... Tredje gången gillt heter det ju... Men hur ska man veta? Ska man utgå från att människor ljuger för sin egen vinning?

Magen gav upp igår och jag var tvungen att hitta nåt att ev kunna spy i, om det föll sig så i natt. Känns som jag håller på att tappa bort mig själv i allt det här...att försöka förstå, att förlåta, att gå vidare, att hantera vardagen, att möta vänner, att diskutera, att trassla in sig i olika "sanningar" för att orka kliva upp ur sängen på morgonen. Jag vill def inte ha honom tillbaka - no way!! Han bleknar sakta bort i skuggorna, jag tar med mig det fina och lämnar resten åt honom att ta hand om. Jag måste sluta vara en Florence Nightingale. Jag älskade en man jag skapat i mitt huvud. Tog de sidor jag fick se och vävde ihop med min dröm om en man. Men det var ändå äkta kärlek för mig...men så lätt att bara kasta bort för honom. Vi bestämde tillsammans att det var det här som vi skulle kämpa och jobba för - oss! Han pratade om att bo tillsammans och att han ville gifta sig med mig, att det var "det bästa han gjort" när vi hittat på nått skoj tillsammans. Vi skrattade hejdlöst åt samma skämt...men de signaler jag borde reagerat på och som jag, tack och lov, skrivit ner i min dagbok - de nådde inte mina ögon just då!! 

Jag har alltid haft lätt för att "läsa" andra människor, ta in sånt som inte blir sagt...och det jag såg och läste in när han nervös som sjutton, satt på en pinnstol i mitt kök och höll på att bryta sönder sina glasögon, kommer inte ens i närheten av den "sanning" han gav som orsak till att bryta med mig. Den här "sanningen" skär sig totalt med det som varit, och OM det verkligen är den rätta sanningen, om jag har så totalt fel - ja, då är resten en smutsig soppa av lögner och falskhet som får mig att krossas till ingenting!! Och ÄR det inte en sanning...då förstår jag def inte varför han gjorde som han gjorde. Jag kommer aldrig att få ett svar...men jag måste vidare, så...

Förstår ju att uppbrottet var en startknapp till något större som jag idag inte kan greppa om än!!?? Jag är som en oformlig massa som försöker hitta en form - min evolution! Så många sign´s runt mig som säger en massa saker som jag inte orkar ta in... Vem har jag blivit? Vad vill jag? Vem är det som stirrar tillbaka i spegeln?

Jag har några riktigt nära vänner som känner mig och som älskar mig för den jag är/var...det är jag otroligt tacksam för! Några av dem är faktiskt gamla kärlekar, och tillsammans med de andra vännerna så finns de bara där som ledljus i mörkret...utan krav och med en värme och omtanke som håller mig vid liv. Tar mig med ut i skogen, ser till att jag får i mig riktig mat, får mig att både skratta och gråta, dricker kaffe med mig, lyssnar om jag orkar prata, slår hål på mina "sanningar", låter mig sova eller stirra tomt ut i universum, håller om mig och säger att jag är bra som människa och som kvinna. Jag vet av erfarenhet att allt tar sin tid, att även de värsta såren läker, att jag kommer igenom och får ny livslust. 

I min tomhet finns det enda och det viktigaste som jag orkar och kan känna just nu - tacksamhet - för de vänner jag har!! <3